fbpx

Igår var det bokrealease på Malmö Live.

Jag dog och fick liv igen skulle presenteras för världen.

Mingel, mys och bubbel.

Så magiskt kul.

Och såklart… en föreläsning med herrn.

Först höll jag ett inledningstal dock… som satte tonen för kvällens festligheter.

Och såklart… så… får ni som läser bloggen ta del av mina ord, trots att ni inte kunde vara på plats igår.

– Varsågoda.



År 2017 bestämde jag mig för att sluta upp med att knacka på psykologernas dörrar.
 
Jag hade fått nog helt enkelt.
 
Alltför få hade varit modiga nog att släppa in mig.
 
Alltför få hade varit beredda att överväga möjligheten att principerna bortom den psykiska ohälsan faktiskt var funna. Att svaren alla sökt, i över ett hundra år, hade blivit upptäckta.
 
Att det enda som står i vägen för sinnesfrid, tacksamhet och ro, är det tänkande som pågår i det pågående ögonblicket. Och att det enda det är, är just tankar, som verkar verkliga för den som tänker. Men dock endast tankar. Bara tankar. Ingenting annat. Alls.
 
Och att bortom det intrasslade tänkandet, är psyket alltid friskt – oförstörbart.
 
Det enda som står i vägen för friskhet, är de illusioner som skymmer sikten.
 
Och att det enda som krävs för att friskheten, harmonin och balansen i sinnet ska få vakna till liv igen, är några få insikter om vad tankar egentligen är.
 
Bara tankar nämligen. Ingenting annat. Alls.
 
En del av psykologerna, hade haft styrka nog att glänta på dörren, och tagit emot mitt erbjudande. All respekt för dem. Det har de verkligen förtjänat.
 
All respekt för dem som i flera år föreskrivit min bok ”Bara en tanke” till sina klienter.
 
All respekt för dem som ordinerat ”Tomas och Dennis podcast” till de utbrända och deprimerade. Till de sönderskurna och till dem med borderline-etikett.
 
All respekt till dem.
 
De är många, dessa modiga psykologer – eller vågliga som vi säger i Skåne.
 
Vilket vacker ord, våglig.
 
De är många… men alltför få, dessa vågliga. Hur vågliga de än må vara.
 
År 2017 tröttnade jag på att knacka dörr.
 
Jag hade knackat tillräckligt.
 
Istället bestämde jag mig för att vända mig direkt till dem som allra mest behövde lyssna till mitt budskap. Till de unga. De unga som ska bygga vår värld framöver.

Till alla dem som mår psykiskt dåligt, som brottas med ätstörningar, som fastnat i självskadebeteende, som stängt in sig och inte vågar gå ut, som ligger bältade på kliniker runtom i landet, som tvingas ta droger av allehanda slag, på recept dessutom… som diagnostiserats i oförstånd… som blivit offer för samhällets brist på omdöme… helt i onödan.
 
Jag bestämde mig för att vända mig direkt till dem.
 
Till de unga alltså.
 
Utan att ta omvägen via psykologerna, psykiatrikerna, beteendevetarna, socionomerna, kuratorerna… förblindade av hävdvunna hypoteser, teorier, trossatser.
 
Gissningar, sorterade i kollegial ordning.
 
Rena lögner emellanåt.
 
Jag bestämde mig för att vända mig direkt till de unga.
 
Så… jag skrev en bok.
 
Och fick ett 70-tal testläsare, som prisade resultatet.
 
Och min fru likaså.
 
Denna kritiska granskare.
 
– Den är jävligt bra, sa hon.
 
Och jag dog. Och fick liv igen.
 
Livs levande står jag här, med den färdiga boken vid min sida.
 
En bok som är skriven för de unga.
 
En skönlitterär berättelse på ytan, men med ett hoppingivande budskap bortom orden. Boken fungerar som en guidning för att kunna återfå välmåendet, och tar sin utgångspunkt i min egen historia.
 
”Jag dog och fick liv igen” är skriven för de unga, men bör först läsas av föräldrarna.
 
Och sedan ges vidare, som den största av gåvor, som man kan ge sina barn.
 
En ledtråd om var lycka, ro, sinnesfrid, sundhet, balans, självförtroende, harmoni och kärlek går att finna.
 
Det enda ställe som livets läckerheter behagat gömma sig på.

På insidan. Aldrig på utsidan.

  • Hur många millimeter måste du resa för att hitta glädje?
  • Hur många sekunder behöver du vänta för att finna sinnesfrid?
  • Hur många tankar behöver du tänka för att uppleva självförtroende?

Vad sägs om noll, noll, noll?
 
Det låter som en låt med Peps Persson.
 
Och det är precis vad det är.
 
Falsk matematik är titeln.
 
Och falsk matematik är vad psykologin hittills har kunnat leverera.
 
Den bästa versionen av oss själva är nämligen alltid tillgänglig, bortom tankarna. Och det bästa av allt … tankar är inget annat än tankar, vad du än må tänka nu. Bara en tanke, alltså.
 
Problemet är att de flesta människor – som en metafor – föredrar gårdagens maträtter framför morgondagens recept.
 
Sådant som traditionella idéer, råd och föreskrifter: psykoterapi, kbt, mental träning, personlig utveckling, osv.
 
Min meny erbjuder dock ingen gammal skåpmat, den presenterar framtidens delikatesser.
 
Mitt käk är inte lagat för att tillfredsställa massans smaklökar nämligen.
 
Mitt krubb är för den som tröttnat på flintastek och kokt potatis och istället önskar någonting fräsch och hälsosamt.
 
Som en metafor.
 
Mitt kök är för Dig som är redo att testa någonting först. Innan alla andra hoppar på.
 
De kommer att följa efter.
 
Såklart.
 
Tids nog.
 
Men du var först.
 
Tack för att valde att dela denna kväll med mig.

Hoppas att ni gillade talet… skriv gärna någon rad till mig (dennis@denniswesterberg.com) och berätta vad du tyckte.

Ha det bäst.

Och glöm inte att beställa boken… först till dig själv… och sen till alla dem som behöver den bättre än du… kanske som en gåbort-present.

Yeah.

//Dennis Westerberg

Pin It on Pinterest

Podcast

Missa inte den populära podden Tomas och Dennis podcast. En guide till villkorslöst välmående.

Liveshow

Dennis sänder ofta live på Facebook. Ett samtal med tittarna kring ett specifikt ämne. Missa inte detta.

Redo för en verklig förändring?

preloader