Vi pratar ofta om ledarskap och individuella talanger när vi diskuterar framgångsrika team. Men tänk om det finns en annan, osynlig faktor som spelar en avgörande roll? En faktor som vi ofta förbiser.
Den osynliga kraften jag syftar på är s.k. ”psykologisk trygghet”. Det är känslan av att kunna ta risker utan att känna sig dum eller rädd för negativa konsekvenser. När alla i teamet kan känna sig trygga nog att dela sina idéer, ställa frågor och erkänna misstag.
Motståndet mot idén om psykologisk trygghet
När man hör ”psykologisk trygghet” är det lätt att få för sig att det är något fluffigt, fjantigt och oviktigt. Många reagerar och säger ”Vi behöver resultat, inte känslor”. Denna reaktion är begriplig, men inte särskilt klok.
I en värld där resultat och prestation står i centrum, kan det vara svårt att acceptera att en så abstrakt idé som ”psykologisk trygghet” kan ha en så konkret effekt.
Aha-upplevelsen
Det har gjorts många studier, exempelvis en från Google [Project Aristotle], som visar att upplevelsen av psykologisk trygghet är den viktigaste faktorn för högpresterande team. Det är inte IQ, erfarenhet eller resurser som gör skillnaden – det är förmågan att känna sig trygg nog att vara sårbar i gruppen.
En förändrad syn på världen
När vi börjar förstå och värdesätta psykologisk trygghet, förändras vår syn på ledarskap och samarbete radikalt. Vi inser att den bästa ledaren inte bara är karismatisk och kunnig, utan någon som kan förklara ”hur det egna tänkandet ibland kan stå i vägen för den ursprungliga psykologiska tryggheten”, samt visa att ”tankar bara är tankar”; dagdrömmar, illusioner, således.
Verklig innovation kommer inte från individuella genier, utan från team där idéer kan flöda fritt.
Psykologisk trygghet är ingen lyx – det är en nödvändighet för framgång i dagens komplexa och föränderliga värld.
Det fina är emellertid, att den alltid finns där – hos oss alla – trots tankar av otrygghet, som ibland kan grumla ner våra klara sinnen.
Men… att tankar, just bara är… tankar… nämligen ingenting annat alls… än… tankar, fluff, illusioner… nada.
Med kärlek,
Dennis