Tankar som kristaller på minnesfloden
glider tyst, ett isflak i natten.
Bräcklig skugga, genomlyst av gryning,
smälter bort i morgonens första andetag.
Under ytan vilar ursprunget,
sprider sin oändliga kärlek i tystnad.
Vi sjunker genom tidens årsringar,
blir ett med vattnets eviga dans.
Att släppa taget är den sanna friheten,
låta strömmen föra oss mot okänt mål.
På väg mot ingenstans alls,
bortom horisontens dunkla rand.
I nuet väntar samma verklighet,
men annorlunda ändå, på nåt sätt.
Likt stjärnor bakom dagens slöja
brinner stillhetens eld, evig och klar.
Med kärlek,
Dennis