Det fanns en tid när perfektion var något ouppnåeligt. Det som skapades hade alltid små brister – ett handmålat fat, en symfoni, eller ett handskrivet brev. Det fanns inget val annat än att acceptera det ofullkomliga.
Idag har vi oändliga möjligheter att justera, redigera och korrigera. Med några klick kan vi ta bort varje fläck, varje felsteg, varje felstavning. Men trots att vi lever i en värld där vi kan sträva efter perfektion, verkar vi ändå mindre tillfredsställda.
Jag märker det själv när jag fastnar i små detaljer som egentligen inte spelar någon roll. Jakten på perfektion blir ett hinder, och i slutändan känns det sällan som att något någonsin är tillräckligt bra.
Det är viktigt att förstå att när vi ständigt jagar efter det perfekta, missar vi ofta det som verkligen betyder något.
– Vilka saker har vi förfinat så mycket att vi gått miste om det som verkligen är viktigt?
Med kärlek,
Dennis
