När konstnärer visar sina målningar på gallerier är det färgerna och motiven som fångar vår blick. Vi ser penseldragen, kompositionen, kanske den dramatiska ljussättningen. Men vi tänker sällan på ramen – den diskreta gränsen som håller ihop verket.
På samma sätt pratar författare om sina karaktärer och intriger, men sällan om berättelsens struktur – den osynliga arkitektur som gör att vi sugs in i historien.
Och när entreprenörer presenterar sina produkter är det ofta funktionerna och designen som lyfts fram, inte de system och processer som gör att idén kan bli verklighet.
Det intressanta är att ramen ofta är viktigare än själva verket. Utan ramen faller målningen isär. Utan en berättelsestruktur blir romanen bara en samling ord. Utan rätt system kan inte den briljanta produkten levereras.
Det är lätt att fastna vid det synliga, det som blänker och lockar till applåder. Men den verkliga magin ligger i det vi inte alltid ser – det som håller allt på plats.
Kanske är det dags att vi börjar värdesätta ramen lika mycket som själva verket. För utan den finns inget att visa upp.
Med kärlek,
Dennis
