En tom stol kan väga tyngre än de som är upptagna. Den representerar inte bara frånvaro, utan en närvaro som tyst styr rummet – en skugga som håller oss kvar i gamla mönster.
Den tomma stolen tillhör någon vars ord och handlingar en gång definierade samtalen. En chef som ledde med rädsla. En kollega som underminerade tilliten. En kritiker vars negativa omdömen satte sig djupare än något beröm. Personen är borta, men deras osynliga hand formar fortfarande våra idéer, val och beslut.
Vi märker det när vi tvekar att tänka nytt. När våra idéer dämpas av en inre röst som frågar: ”Vad skulle han ha sagt?” eller ”Tänk om hon hade kritiserat det här?” Den tomma stolen blir en symbol för vårt behov av att undvika konflikter som inte längre existerar.
Så länge stolen står kvar som ett mentalt hinder, förlorar vi friheten att leda oss själva. Det förflutna hålls vid liv, inte för att det är relevant, utan för att vi inte släppt taget.
Flytta stolen. Låt skuggorna falla bort. Skapa ett rum som styrs av det som är här och nu – av din egen röst, dina idéer och den framtid du vill forma. Först då kan rummet fyllas med möjligheter istället för minnen.
Den tomma stolen behöver inte definiera vad som sker.
Det är DIN uppgift.
Med kärlek,
Dennis