Vi har fått lära oss att mod handlar om stora gester. Hjältar som springer in i brinnande hus, ledare som vågar utmana systemet, eller artister som blottar sina innersta känslor inför en publik. Mod har blivit synonymt med det dramatiska och storslagna.
Men det är en förenklad bild. Om vi enbart ser mod som något extraordinärt, riskerar vi att missa dess sanna natur och betydelse.
I vardagen – på jobbet, i familjen, bland vänner – finns modet oftast i det tysta, i det osynliga. Det visar sig när någon vågar säga sin mening i ett möte, trots risken att inte bli förstådd. När en förälder sitter uppe sent för att lyssna på ett barn som kämpar med sina tankar. Eller när en kollega öppet erkänner ett misstag, även om det kan påverka deras anseende.
Att skriva ett ärligt och sårbart mejl är egentligen inte så annorlunda från att stå på en scen inför tusen personer. Det kräver samma mod – att våga visa sig mänsklig.
Den verkliga insikten är att mod sällan handlar om stora, spektakulära handlingar. Det är i de små, vardagliga valen det gör störst skillnad. Och när vi börjar se modet i det lilla, öppnar vi dörren för fler att vara modiga. Kanske kan vi därigenom, i det tysta, förändra världen.
Med kärlek,
Dennis