En vän till mig hade bokat hotellrum, men när han skulle checka in fick han inte. Anledningen? Han hade glömt sitt fysiska ID.
Han visade en digital kopia av sitt pass. Han erbjöd sig att verifiera sin identitet på annat sätt. Han föreslog att personalen kunde ringa en chef. Han erbjöd sig till och med att betala en deposition. Svaret var ändå nej.
Regler är regler.
Jag hör redan invändningarna:
”Om vi gör ett undantag den här gången, måste vi göra det varje gång!”
Varje gång? Hur ofta inträffar en sådan här situation egentligen?
Det är enkelt att hålla fast vid regler som bestraffar den som avviker. Det ger tydlighet, markerar ansvar och gör det bekvämt att slippa tänka efter. Men om syftet med en regel är att skapa ordning och trygghet – vad fyller den för funktion när den istället skapar problem?
”Jag kan inte låta dig checka in eftersom du glömt en plastbit i plånboken. Och även om du aldrig kommer tillbaka hit, kan du få för dig att strunta i ID-krav någon annanstans…”
Det låter dumt när man säger det högt – för att det är dumt.
Samma stelbenta logik återkommer överallt. Är det rimligt att neka någon ett jobb bara för att han eller hon saknar exakt den utbildning som står i annonsen, trots att ambition, nyfikenhet och kompetens finns?
En regel som inte tjänar sitt syfte är bara en dålig ursäkt för att undvika att göra det som faktiskt fungerar.
Med kärlek,
Dennis