Det sägs att man ska ”leva i nuet”.
Men vad betyder det egentligen?
Så fort vi försöker få syn på nuet, har det redan passerat.
Som att jaga en skugga som alltid ligger ett ögonblick före. Eller efter.
Det förflutna är drömmar om då. Framtiden, fantasier om senare.
Och nuet?
Ja, det är också… bara en tanke.
En tanke om att något händer… just i det här ögonblicket.
Men tanken är alltid sen på bollen.
Den beskriver det som redan skett.
Så vad återstår, när vi slutar tänka kring tiden?
När vi inte längre klamrar oss fast vid det som varit, verkar vara eller jagar efter det som kanhända kommer sen?
Jo, det som är kvar… är det som ÄR.
Före orden. Före tolkningen. Före berättelsen.
Där lever livet.
Inte som ett projekt att förstå, eller ett mål att nå.
Utan som närvaro, i varje andetag.
Så kanske handlar det inte om att ”fånga dagen”.
Kanske handlar det om att låta dagen fånga dig.
Med kärlek,
Dennis