Ibland känns det som att tempo är svaret på allt.
Högre fart.
Ytterligare steg.
Snabbare beslut.
Och ändå är det ofta pausen som gör skillnad; i sinnet.
Att låta tankar komma och gå.
Utan att ingripa.
Utan att värdera.
Utan att försöka styra.
Inte bry sig om vad som tänks, utan bara lägga märke till att det tänks.
Det är först då vi talar om en paus som betyder något.
En paus från innehållet, inte från sammanhanget.
En tankepaus, alltså.
Bara det.
Och det är inte så… bara.
Gärna… för evigt.
Med kärlek,
Dennis