När förändring är i antågande, välkomnas den av somliga, medan andra väljer att avskärma sig från det som är nytt.
De som ser positivt på förändringen, blir ofta svaret skyldiga när det gäller att presentera tydliga skäl för sitt ställningstagande. Det kan handla om att beskriva eventuella fördelar med det som är i antågande, eller att sälja in effekten av den omdaning som är på gång.
De som däremot är tveksamma till förändring, kommer ofta undan med ganska vaga och diffusa argument. Och om argumenten motbevisas, presenteras snart nya omständigheter, som snabbt skiftar fokus och blandar bort korten.
Människor som inte omedelbart ser de fördelar som förändringen medför säger oftast nej av rädsla – en oro för ovisshet. En ängslan som kommer av en tanke av att inte ha kontroll över framtiden.
Men… vår kultur har lärt oss att inte att erkänna våra rädslor inför andra, och således fantiserar vi fram den ena invändningen efter den andra, och uppträder ilsket och hotfullt, bara för att slippa medge ursprunget till vår avoga inställning.
Det som dock kan bidra till en större förändringsvilja, är insikten om vad motsträviga och ängsliga tankar egentligen är [nämligen just ingenting annat än tankar, dvs. illusioner i stunden]. Då skingras tankarna lättare, och det som återstår – i ett klart och stilla sinne – är en större benägenhet att omfamna nyheter med tillit och nyfikenhet. Något som världen verkligen behöver, särskilt i dessa tider, när miljöförstöring och klimatkriser står för dörren.
Med kärlek,
Dennis