Du sjunger rent.
Takten sitter.
Varje ton är där den ska.
Ändå suckar publiken.
Inte för att du saknar talang.
Du levererar med precision, gör allt rätt.
Men du spelar fel låt.
En sång som kanske en gång berörde.
För dig.
Men inte längre för dem som lyssnar.
Många lägger all sin kraft på att bli bättre, utan att ställa frågan om det de blivit bra på fortfarande spelar någon roll.
Det är just där det avgörs.
När Dylan bytte sin akustiska gitarr mot el ställde sig fansen på tvären.
Men han insåg att den gamla vägen inte längre ledde någonstans.
När Elvis blandade gospel och blues förändrades inte bara ljudbilden, utan hela samtiden började låta annorlunda.
Och du?
Du kanske står kvar på scen med en låt du kan utantill. Inte för att den betyder något just nu, utan för att den en gång gjorde det.
Att vara skicklig räcker inte om kompassen pekar fel.
Kanske är det dags att släppa taget…
… från det välbekanta till det levande
… från tryggheten till ärligheten
… från det invanda till det som känns
… från yttre bifall till inre resonans
Att hålla fast vid det gamla bara för att det en gång fungerade är att välja bekvämlighet framför mod.
Och publiken hör när själen inte längre är med.
Ju.
Med kärlek,
Dennis