Vi fattar ofta beslut utifrån vad som känns ”tillräckligt”.
Tillräckligt bra, tillräckligt mycket, tillräckligt snabbt.
Det upplevs som en fast gräns – något som inte går att ifrågasätta.
Men ”tillräckligt” är sällan en absolut sanning.
Det är nästan alltid relativt.
Hur definierar jag vad som är tillräckligt?
Är det utifrån mina egna behov eller utifrån andras förväntningar?
– Hur står detta i relation till vad jag har åstadkommit tidigare?
– Hur står det sig jämfört med vad andra i min situation har gjort?
– Hur står det sig jämfört med vad jag innerst inne vet är möjligt?
När vi ändrar vad vi jämför med, förändras också vår uppfattning om vad som verkligen är tillräckligt.
Det kan vara svårt att omvärdera vad som räcker, men det betyder inte att det inte är möjligt.
Kanske handlar det om att våga höja blicken och se bortom de gränser vi själva satt upp.
Med kärlek,
Dennis