[VARNING FÖR EN RALJERANDE TEXT]
Då var det dags för kick off igen, och chefen har bokat in ännu en inspirationsföreläsare. Tid att återigen pumpa medarbetarna fulla med motivation och arbetsglädje. Effekten av fjolårets insats varade drygt en vecka. Hoppas att den positiva energin kan hålla i sig något länge den här gången. Jag menar, sådana här tillställningar kostar ju en del.
Vad sägs om ytterligare en fem stegs-lista till ökad arbetsglädje, eller ännu en påminnelse om vikten av att le mot varandra? Kanske lyckas vi avlägsna den sista energitjuven vid den här kickoffen? Möjligen kan trygghetszonen utökas ett par centimeter till?
Eller inte?
Har du också tröttnat på alla dessa klämkäcka självhjälpskonsulter och deras förnumstiga att göra-listor? Det har jag gjort nämligen. Trots att jag själv varit en sådan. I flera år dessutom.
Förlåt. Jag hade fel.
En kille i snitsig kostym, som pratat om RMI, rätt mental inställning, och som tryckt ner en mängd snusförnuftigheter i halsen på alla som tvingats lyssna.
Förlåt ännu en gång.
Men jag har slutat. Helt enkelt därför att den här typen av råd och instruktioner inte har någon effekt. Ingen alls. Inte i egentlig mening.
Idag ger jag inga råd. Idag har jag inga tips att komma med. Istället låter jag medarbetarnas egen klokhet få vara guiden till arbetsglädjen.
Arbetsglädje är en inre process
Äkta arbetsglädje är nämligen någonting annat än förmågan att bryta vanemönster, stänga gnällhörnan eller att anamma några nya mentala tekniker. Tillfredsställelsen på jobbet går varken att finna i ljudet av high five-hälsningar i korridoren, eller bland gardinernas färgnyans, som valts med omsorg för att vara avstressande.
Ej heller kan arbetsglädjen härledas till de höj- och sänkbara skrivborden, eller till skylten ”happiness is a choice” ovanför toalettstolen. Inte ens till själva arbetet. Nej varken där eller bland arbetskamraterna. Inte heller hos chefen, i uppdraget, eller som en upplysning i lönekuvertet.
Egentligen inte.
Äkta arbetsglädje är en inre process. Inte en yttre.
Arbetsglädje kommer alltid inifrån. Aldrig utifrån. Inte ens när det verkar så.
Häng med i mitt resonemang. Det är hoppfullt nämligen.
Att vara i zonen
Ibland känns allting bra och livet flyter på, eller hur? I alla fall i kortare perioder. Då och då helt oberoende av vad vi tar oss för.
Vi befinner oss i ett tillstånd av flow. Eller som man säger inom idrotten, man tillbringar en stund i den s.k. zonen.
Ibland är det tvärtom, tyvärr. Det spelar liksom ingen roll vad man gör, eller var man befinner sig. Inte ens med vem man umgås. Livet känns bara bedrövligt helt enkelt. Skit. Den där ”zonen” som alla pratar om, går inte att finna, hur man än bär sig åt.
Hur kan det vara så, att ibland när jag kommer till jobbet, så känns allting så rätt och bra, men bara några minuter senare har jag tappat all lust? Utan att någonting egentligen förändrats.
Eller tvärtom. Hur kan det vara så, att ibland mår jag så himla bra och klarar av allt utan att bli stressad, sur eller irriterad – helt oberoende av vad som händer runtomkring?
Jo, det som egentligen förklarar skillnaden mellan en bra stund med arbetsglädje, eller en dålig stund med arbetsångest, går nämligen bara att finna på ett enda ställe. Inte i själva arbetet. Varken där eller bland kollegorna. Inte heller hos förmannen, i projektet, eller i en proppfull mejlkorg. Nej, inte alls. Alltid på samma plats. Inte därute. Någon annanstans. Alltid på samma ställe – härinne.
Vi kan kalla det att vara i balans eller i harmoni med oss själva.
Tre fundamentala fakta kring balans och harmoni:
- Att vara i balans är ovärderligt för oss själva och för vår omgivning
- När vi är i balans, dyker lösningarna upp kring de problem som vi har
- Det är fullt möjligt att vara i balans, trots att världen runtomkring kan vara i obalans
Harmoni och balans är medfött och dessutom oförstörbart. Det kan aldrig försvinna. Inte ens som resultatet av en dålig chef, eller som följd av att behöva jobba med en tråkig kollega. Faktiskt inte heller som en produkt av för mycket jobb eller för lite tid.
Harmoni och balans, själva zonen, kan endast döljas av det tänkande som pågår i stunden. Stressande tankar döljer sinnesfriden. Oroande tankar skymmer lugnet.
Tankar av rädsla begränsar modet, och irriterande tankar inskränker arbetsglädjen.
Men tankar är trots allt bara tankar.
Vår uppfattning av världen genereras i det egna sinnet
När vi människor inser att vår uppfattning av världen – och även våra känslor – genereras i det egna sinnet, genom tänkandet, slutar vi upp med att betrakta händelser, andra människor och omständigheter som ansvariga för de inre upplevelserna.
Således kan vi ta ett större ansvar för det vi själva känner och gör.
När medvetenheten hos oss människor växer, kring varifrån våra upplevelser kommer ifrån (rädsla, stress, irritation, besvikelser mm), växer även insikten om hur andra människor fungerar. Det innebär att alla medarbetare inte behöver ha samma kunskapsnivå, för att relationerna ska förbättras. Det räcker med att en del ur personalen har fått det, för att resultatet ska påverkas i rätt riktning.
Så snart vi blir varse om att alla människor lever i separata verkligheter, som skapats av det egna tänkandet, kan vi alltså lättare förstå att vi alla också har samma medfödda visdom och potential för balans och välbefinnande inom oss.
Som ett resultat av detta, tenderar vi att bli alltmer nyfikna på andra människors tankar, andra människors verklighet. Detta gör oss till bättre lyssnare och ger oss bättre empatisk förmåga och ger en känsla av samhörighet, vilket gör att vi kan lita mer på varandra.
Med förtroende för varandra och för varandras arbete, blir det lättare för oss att anpassa oss, och samverkan blir mer naturlig, vilket gör att effektiviteten ökar betydligt.
Det som jag, Dennis Westerberg, erbjuder som föreläsare, författare, eller coach i sammanhanget, är dock ingen ny metod eller teknik. Inte heller några nya ”så här får du mer glädje på jobbet”-listor. Nej, inte alls. Jag har överhuvudtaget inga åtgärder alls att tillhandahålla.
De tre principerna
Det jag vill lyfta fram, och lägga på bordet, är någonting helt annat. Till skillnad från alla åtgärdsbaserade metoder som föreslås, vill jag presentera ett högklassigt alternativ, nämligen en insiktsbaserad förståelse, kallad De tre principerna: Sinnet, Medvetandet och Tanken
Principerna upptäcktes redan på 1970-talet av en man vid namn Sydney Banks, men sprider sig nu som en löpeld över världen.
Principerna förklarar hur alla upplevelser som vi människor har i livet, skapas psykologiskt. Livet, såsom vi upplever det, är alltså en psyko-logisk upplevelse. Ingenting annat.
Principen om Tanken skiljer den ena upplevelsen från den andra. Det vi tänker är det vi upplever. Bara så. En ny tanke ger en ny upplevelse.
Principen om Medvetandet gör varje tanke som tänks verklig. Allting som tänks verkar alltså verkligt för den som tänker.
Principen om Sinnet förklarar att alla resurser som vi människor söker – exempelvis glädje, ro, sinnesfrid, trygghet, mod, harmoni, kreativitet etc. – är medfödda och kom med det liv som lever i allt levande. Resurserna träder fram så snart tankarna skingras.
Principerna får oss att förstå att all psykologisk stress beror på ett oskyldigt missförstånd kring vad en upplevelse egentligen är. Vi människor har nämligen fått för oss att världen skapas från utsidan och in, dvs. att omständigheterna runtomkring skapar själva upplevelsen:
– Känslan som känns i min kropp, kommer från situationen.
Det principerna emellertid visar är att världen skapas från insidan och ut.
Tanken skapar alltså upplevelsen – inte tvärtom:
– Känslan som känns i min kropp kommer från tanken. Inte från situationen i sig.
Det enda som krävs för att känna en annan känsla, är en ny tanke. Och tanken är just ingenting annat än en tanke. Bara en tanke.
Det är såklart en enorm skillnad att tro, att obehaget som känns, kommer från något verkligt verkligt, än att veta om att den enda källan till obehag är något så futtigt som en tanke. Hur verklig den tanken än må verka vara.
En del som förklaras med de tre principerna kan dock påminna om annat som erbjuds i dag – exempelvis mindfulness, meditation, österländsk filosofi – eller så må det likna tekniker/metoder som populärt kallas “mental träning”, personlig utveckling, NLP, KBT eller “positivt tänkande”. Dock är principerna någonting helt annat. Varken någon metod eller teknik. Inte heller något slags förhållningssätt De är just bara… principer. Naturlagar, med andra ord.
– Nyfiken?
Läs mer om dessa tre principerna i min bok ”Bara en tanke – din guide till villkorslöst välmående” eller i min senaste bok ”Jag dog och fick liv igen” som egentligen är en ungdomsbok, men som passar även för chefer och medarbetare.
Med kärlek,
Dennis