Det finns en hel bransch – som bara växer och växer – som bygger på ett antagande om att det är en god idé att förhålla sig till sig själv som något som inte är tillräckligt och således bör förbättras och jobbas med.
Givetvis är det klokt att öva upp vighet, om det är höjdhopp man vill syssla med, eller träna in glosor, om det är ett nytt språk man vill lära sig. Men… och detta är min poäng… att få för sig att ”jaget” behöver förändras – den man egentligen är, innerst inne – ja, då har man gått över en gräns.
Oskyldigt såklart, men dock.
Klokare att åter-upptäcka vem man faktiskt är: sinnesro, glädje, nyfikenhet, förundran, tajming, karisma, klarsynthet, klokhet, självförtroende, självkänsla, humanism, ödmjukhet, kärlek, tacksamhet… det lilla barnets sinne, allts… barna-sinnet.
– Vem är Du, förresten?
Med kärlek,
Dennis