Det är lätt att förlora sig i upplevelsens innehåll och förvärva dess egenskaper.
– En tanke om en orolig framtid, som känns oroande.
– En tanke om en obehaglig händelse i det förflutna, som känns obehaglig.
– En tanke om ett tomt nu, som känns tom.
Vårt inre, ursprungliga och klara ljus dämpas eller förmörkas tillfälligt av det vi tänker.
Men… precis som att TV-skärmen aldrig riktigt döljs av den film som förevisas, utan bara verkar vara skymd, på grund av vår inlevelse i dramat, är vårt stillsamma inre aldrig riktigt dränkt av upplevelsen, utan bara verkar vara påverkat, tack vare vårt intensiva fokus på upplevelsens innehåll.
Och precis som att det är lätt att gå vilse i en film – och att man tillfälligt kan smittas av stämningen, genom att känna sorg, om scenen är sorgsen eller bli rädd om filmen är skrämmande, kan vi förlora oss i det drama som upplevelsen spelar upp, och på så sätt förväxla oss själva med det som händer och sker runtomkring.
Men vi är inte det som betraktas.
Vi är den som betraktar.
Betraktaren.
Ju.
Med kärlek,
Dennis