Det är lätt att bli alltför fixerad vid att försöka kontrollera varje aspekt av det som händer och sker.
Men hur skulle det vara och hur skulle det bli, om vi vågade släppa taget lite oftare, och låta livet utvecklas av sig självt?
Kanhända är det när vi inte anstränger oss som de mest oväntade och fantastiska möjligheterna dyker upp i våra liv?
Och inte alls när vi försöker ta kommandot mentalt.
Tanken har nämligen inte den makten.
Ingen har någonsin kunnat kontrollera världen genom tankekraft.
Varken av det som tänks, eller av det som otänks (som man säger i Norrland).
Inte ens oss själva går att styra – av oss själva – med mentala ambitioner.
Jag menar, varifrån kommer tanken, in the first place?
Och vem styr tanken, som har ambitionen att styra det som tänks?
Vilken tanke kontrollerar tänkaren, och hur kontrolleras, i sin tur, just den tanken?
– Hm?
Så… ta risken, och överlämna dig åt det okända och se vad som händer när du släpper kontrollen.
Möjligtvis är det just då, som allt det sköna tar plats, som du inte ens visste kunde betyda så mycket.
Som… kärleken, lyckan och livets mening.
Med kärlek,
Dennis