Att repetera är för mesar.
Bättra att chansa och utforska.
Genom att chansa och utforska kan vi finna nya tillvägagångssätt och infallsvinklar som har betydelse för oss, nästa gång vi står i rampljuset eller interagerar med andra. Att öva in saker och ting, in i minsta detalj däremot, handlar om att förutse exakt vad man behöver göra för att undvika misstag, och det står oftast i vägen för det oförutsägbara.
Jag förkastar inte vikten av studier, inlärning, experiment eller att bli skicklig inom sitt område. Tvärtom, jag förespråkar den typen av engagemang och strävan. Nej, jag ifrågasätter i stället det ständiga upprepandet av görande innan det utförs på riktigt – live.
Det eviga inpräntandet av något för att kunna recitera det vid ett senare tillfälle. Jag tror det är bättre att vi gör det i realtid.
En noga inövad prestation är ofta felfri. Nästan perfekt. Men den som utforskar och undersöker, välkomnar potentiella risker.
Och det är just omfamnandet av risker som ger oss möjligheten att upptäcka något nytt i livet.
Så… att repetera är för mesar.
Fast… ibland är det okej att vara en mes.
Faktiskt.
Inte bara för en fågel.
Med kärlek,
Dennis