Det är lätt att tro att tillit bygger på felfrihet.
Att den formas av pålitliga leveranser, trygga svar och korrekta beslut.
Men tillit uppstår inte när allt går som det ska.
Den uppstår när det inte gör det.
När något brister.
Och någon ändå väljer att ta ansvar.
När orden kommer, utan bortförklaringar.
– Förlåt. Jag gjorde fel.
Inte för att släta över.
Inte för att rädda ansiktet.
Utan för att relationen är viktigare än stoltheten.
Tillit handlar inte om att aldrig göra fel.
Det handlar om att kunna möta felet med värdighet.
Att våga stå kvar.
Att säga det som behöver sägas.
Att göra det som behöver göras.
För det är inte frånvaron av svek som avgör.
Det är närvaron av ansvar.
Och just där.
När någon visar att de vill laga det som gått sönder, då… börjar tilliten att växa.
Med kärlek
Dennis