Det där mejlet med röd flagga och tre utropstecken?
Kanske snarare ett rop på uppmärksamhet än ett verkligt nödrop.
Det hastigt inkallade mötet, där du knappt hann hämta andan?
Ofta mer ett sätt att visa makt än att åstadkomma något meningsfullt.
Och det som sker precis efter lunch – snabba utspel, skyndsamma beslut –
är inte per automatik viktigare än det som formats i tystnad, steg för steg.
Vi lever i en kultur där det som skyndar sig får tolkningsföreträde.
Där buller uppfattas som betydelse.
Där tempo blivit ett surrogat för innehåll.
Men det som verkligen betyder något ropar sällan.
Det tränger sig inte på.
Det gör inte väsen av sig.
Det står där – stilla och uthålligt –
och väntar på att bli sett av någon som inte låter sig luras av brådskans illusion.
Så välj med urskillning.
Inte det som låter mest.
Utan det som faktiskt betyder något.
Med kärlek,
Dennis