Den enda stund som faktiskt existerar, är det pågående ögonblicket, det vi vanligtvis kallar NU.
Varje gång vi verkligen ”kollar efter”, är det nämligen samma stund som upplevs – NU alltså.
Ett ständigt stilla nu.
Lägg märke till nuet.
Nu.
Inte sen, alltså.
Nu.
Inte nyss, således.
Nu.
Lägg märke till nu.
Det som upplevs må variera – själva upplevelsen – den kommer och går, men stunden är alltid densamma: nu
Det innebär att varken framtiden eller det förflutna går att ”komma åt”. Aldrig någonsin. Inte mer än som en tanke, som en dröm alltså – i den här stunden, nu.
Men visst är det okej att drömma om en framtid som ännu inte hänt. Och visst är det tillåtet att drömma om ett förflutet som faktiskt inte händer nu. Oberoende om det är trevliga eller otrevliga drömmar som dröms.
Drömmens innehåll [läs: tankens innehåll] är dock av mindre vikt för den som inser att det just bara är en dröm som upplevs, än den som tror att det är något verkligt verkligt.
Det är ju en oerhörd skillnad att känna oro för en tanke i det pågående ögonblicket, än för något hemskt som faktiskt skulle kunna hända imorgon, eller att känna ångest för en dröm, än att tro att ångesten kommer från något hemskt som hände i barndomen.
Så snart som någonting påminner om en tanke, något drömskt/fluffigt, verkar det givetvis mindre farligt än om det påminner om något konkret och påtagligt.
Alla upplevelser kring såväl framtiden som det förflutna, upplevs som en tanke, och är bara en tanke. Ingenting annat alls. Inte framtiden. Inte det förflutna. Bara en tanke.
Det bästa med historien är att den är över och det bästa med framtiden är att den inte händer nu.
Tanken kommer dessutom varken från framtiden eller från det förflutna. Tanken kommer från nu, från insidan.
Det är således inte det förflutna som skapar det du tänker nu. Det är precis tvärtom. 180 graders skillnad:
– Vad du än tänker nu kring det förflutna, skapar det förflutna.
Kolla efter själv.
Och när du nu läser detta, kanske du tänker ”det var det dummaste jag någonsin läst” eller så tänker du ”ah, tack Dennis för att du skriver så fint”, eller så tänker du någonting helt annat – vilket innebär att vad du än tänker nu om nu, så är det också bara en tanke.
Just… bara en tanke. Fluff. Ingenting alls. En illusion. Yeah.
//Dennis Westerberg