… att skapa någonting från ingenting, och att presentera skapelsen med orden ”titta vad jag har gjort”, oavsett om det gäller ett nytt projekt, en ny dikt, en ny sång, ett nytt riff, en ny bok, en ny tavla, en ny podd, ett nytt blogginlägg eller en ny lösning på ett gammalt problem.
Risken du tar är att bli bemött med kommentarer såsom ”det där kunde jag gjort mycket bättre”, ”det där hade bäst gjort sig i byrålådan”, eller ”det där kommer aldrig att gå”.
Men… just att skapa någonting nytt innebär alltid att somliga kommer att bli besvikna.
Allt är inte för alla nämligen.
Men kanske för någon…
… som delar din världsbild om vad som är klokt, sunt, sant, viktigt, kärleksfullt och empatiskt.
Att låta bli att skapa någonting, å andra sidan, är också en källa till besvikelse.
Glöm inte det.
”Varför satt du på lösningen hela tiden, men behöll den för dig själv?”
Möjligheten som vi alla har, att skapa någonting som gör världen bättre, innebär inte att göra alla till lags. I stället att dela med dig av det vi själva tror på… med vetskapen om att det kommer att glädja någon.
Och det får väl räcka, eller?
Med kärlek,
Dennis