Vi misstar ofta tomhet för ointresse.
Som om frånvaro vore ett problem.
Som om stillhet inte hade något alls att ge.
Som om det som inte syns, inte heller finns.
Men… där det finns utrymme, kan något meningsfullt ta form.
En paus i samtalet som ger orden tyngd.
En tom duk som väcker något som ännu saknar form.
Intet är inte ett tomrum.
Det är en rymd, ett mellanrum, en plats där något kan uppstå.
När allt omkring oss strävar efter uppmärksamhet försvinner det stilla ur blickfånget.
Men just där, i det som lämnas ifred, kan det verkligt viktiga börja ta form.
Mm.
Med kärlek,
Dennis