I vår strävan kring att förstå världen, är det lätt att glömma bort, att varje människa har sin egen unika tolkning av verkligheten. Således uppstår ofta en konflikt inom oss, när vi utmanas av åsikter som starkt avviker från våra egna. Denna konflikt är inte bara oundviklig, den är också nödvändig; den är en del av att vara människa, och det som driver oss att söka svar på de viktiga frågorna i livet.
Det gäller sådant som sker i hemmet, men också på arbetsplatsen.
Att möta en annan människas perspektiv är som att stå framför en spegel som inte reflekterar den bild man är van att se. Det tvingar oss att ifrågasätta, inte bara det vi tror på, utan också hur och varför vi kommit till de ”sanningar” vi gjort till våra egna.
Det är i sådana ögonblick vi har möjlighet att utvecklas. Att ställas inför andras tankar och idéer ger oss en chans att skärpa vår egen förståelse och, kanske, bredda vår världsbild. Det ger oss också en möjlighet att reflektera över vad som EGENTLIGEN skiljer det ena perspektivet från det andra [läs: tankar, ingenting annat än tankar].
Det är inte en bekväm process, men den är avgörande för hur vi ser på allt som händer och sker runtomkring.
Så… vd sägs om att stanna upp ett ögonblick, och utforska den inre konflikten – inte som ett hot – utan som en inbjudan till en förståelse på djupet, om att tankar kommer och går – och att tankar bara är just det, tankar – och att de verkligt viktiga insikterna, alltid döljer sig i det klara sinnet; bortom allt surr i skallen. Inte i själva surret.
På så kan vi gå från att endast existera i vår egen lilla värld till att verkligen leva och förstå det universum vi alla delar.
Med kärlek,
Dennis