Om du vill skapa irritation hos någon som har ont i axlarna, berätta att det förmodligen beror på stress.
Är du sugen på att förarga en lärare, förklara att traditionella skolkunskapers [relativa] värde har sjunkit, i takt med en ökad digitalisering.
Och… om du känner för att provocera en inspirationsföreläsare, förtydliga att inspiration alltid kommer inifrån, och inte som ett resultat av någon klämkäck klysch-staplare.
Men… din provokation har måhända inte den effekt du önskar. Inte i hundra fall av hundra.
Vi människor är nämligen inte maskiner som reagerar likadant allesammans. Vårt agerande är en produkt av det tänkande som sker i stunden; ett resultat av det individuella perspektiv som känns verklig för oss i sammanhanget. Inte av situation eller omständighet.
Och det är okej.
Faktiskt mer än okej. Det tillåter oss att ta plats i världen med själ, hjärta och empati.
Så… i stället för att känna oss förminskade eftersom vi uppfattas som känslostyrda, kan vi se det som ett unikt privilegium att kunna sätta färg på tillvaron. Med olika penslar, men med enorma möjligheter till att påverka och ansvar för att bygga något än vackrare för allt fler.
Med kärlek,
Dennis