När man som vuxen väljer att vara elak, och man har mandat för sitt uppträdande, kan ondska upplevas som en rättighet.
Och för den som känner att man har gjort sig förtjänt av sina elakheter och besvikelser, kan dessa lätt bli ett begär. Det är fritt fram att leva ut sina känslor, om de ingår som en skyldighet i ”arbetsbeskrivningen”.
Detta gäller även för yrkesgrupper som vi egentligen borde ställa högre krav på, exempelvis för poliser, lärare och journalister.
Men det är lätt att betona sin överlägsenhet när man beter sig nedlåtande, och dessutom anser att man har fog för det.
Dock… elakhet är inget smörjmedel. Det är grus i maskineriet.
Med kärlek,
Dennis