Vi tänker ofta på oss själva som att vara en kropp, men egentligen är vi mer som en dans som dansas.
Som en ljuslåga i ständig förändring.
I rörelse.
Det är vad vi är, en dans som dansas.
Men det är inte vi som dansar. Det är dansen självt.
Som en virvel i en sjö – det är inte ett faktiskt objekt, utan just en ström i vattnet.
På samma sätt är vi en rörelse av liv, en del av allt som händer runtomkring.
De flesta av oss har glömt bort detta.
Blivit lärda att se oss själva som observatörer av en värld som låter sig observeras.
Men livet är mer som en lek av den som ser och det som syns; en puls som ger sken av att vara och att inte vara.
Fram och tillbaka.
Illusion och verklighet, som ebb och flod.
Allt är en rytm, med korta eller långa vågor.
Ungefär som när vi snurrar en tändsticka och ser en cirkel av ljus.
Det finns dock ingen cirkel, endast en efterklang av skenet i våra ögon.
Vi är således inte enskilda varelser på en ensam resa; vi är energi i rörelse, en del av något mycket större.
Ju.
Med kärlek,
Dennis
