Hur skulle arbetsplatsen se ut om alla visste…
… att tankar bara är tankar, ingenting annat än tankar?
… att humöret skiftar av sig självt – som en hiss – och stabiliserar sig om vi bara stillar oss en stund?
… att glädje, motivation, mod, självförtroende, närvaro, tacksamhet, kreativitet och kärlek, är medfött och träder fram så snart tankar av stress skingras för ett ögonblick?
Jo… en arbetsplats där alla förstod och accepterade dessa insikter skulle vara en plats präglad av genuin arbetsglädje, harmoni och samhörighet.
För det första, om alla förstod att tankar bara är tankar, skulle arbetsplatsen präglas av en djupare förståelse för varandras perspektiv. Medvetenheten om att våra tankar inte definierar oss eller vår verklighet skulle skapa en miljö där medarbetare känner sig fria att uttrycka sina idéer och känslor utan rädsla för ogrundad kritik eller dom. Det skulle skapa en kultur av öppenhet och acceptans, där varje individs unika perspektiv värderas och respekteras.
För det andra, om alla förstod att humöret skiftar av sig själv och stabiliserar sig om vi stillar oss en stund, skulle skapa en arbetsplats där medarbetare känner sig trygga att uppleva och uttrycka sina känslor utan rädsla för att bli verka konstiga. Det skulle också uppmuntra till pauser och återhämtning, vilket är avgörande för att bibehålla produktivitet och välbefinnande på arbetsplatsen.
Slutligen, om alla förstod att resurser av glädje, motivation, mod, självförtroende, närvaro, tacksamhet, kreativitet och kärlek är medfödda och träder fram så snart tankar av stress skingras för en stund, skulle det skapa en arbetsplats där medarbetare känner sig uppmuntrade att vara sina autentiska jag. Det skulle skapa en kultur där medarbetare känner sig värderade och uppskattade för mer än bara deras arbetsprestationer, vilket i sin tur skulle leda till högre engagemang, produktivitet och arbetsglädje.
Sammanfattningsvis skulle en arbetsplats som omfamnar dessa insikter vara en plats där medarbetare känner sig trygga, värderade och inspirerade att ge sitt bästa varje dag. Det skulle vara en plats där arbetsglädje inte bara är ett mål, utan en naturlig biprodukt av en kultur som värderar autenticitet, öppenhet och mänskligt välbefinnande.
Är detta ens möjligt?
– Absolut, menar jag. Hoppfullt och sant dessutom.
Med kärlek,
Dennis
