Svartsjuka är en känsla som de flesta av oss har upplevt någon gång. Själv led jag [och min familj… förlåt!] av den i många år, på olika sätt. Inget som jag är särskilt stolt över… men ett faktum. Tack och lov är den tiden förbi.
Vanligtvis när svartsjuka tar över, hamnar vi i en virvel av negativa tankesnurror. Vi föreställer oss att vår partner tvivlar på sin kärlek, och snart kommer att bedra oss. Det kan framkalla djup smärta och obehag.
Svartsjukan som känns i kroppen är emellertid alltid en produkt av de egna tankarna, inte en följd av en objektiv sanning. Detta, oberoende av hur verkligheten faktiskt är beskaffad. Känslor, inklusive svartsjuka, skapas av tankar, inte av omständigheter.
Jag tar det igen: – Känslor, inklusive svartsjuka, skapas av tankar, inte av omständigheter.
Så var det i mitt liv tidigare – även om jag var ovetandes om det. Och så är det för alla.
Tanke föder känsla; känsla kommer från tanke.
Genom att förstå detta samband, kan vi börja avkoda svartsjukans sanna natur.
Vår tankevärld är mäktig, men också föränderlig. Tankar om otrohet och svek är just det – tankar, inte fakta. Och tankar, är just bara tankar, fantasier/illusioner.
Tankar är dessutom flyktiga – de kommer och går – och är inte verkligheten, trots att de kan kännas oerhört verkliga. Ju verkligare de känns, desto overkligare är de.
Som drömmar på natten, alltså.
Genom att erkänna detta faktum – att känslor kommer från tankar – minskar tankarnas inflytande över oss.
Ett sådant perspektiv – som dessutom är hundra procent sant – ger oss möjligheten att låta tankar komma och gå, hur tokiga de än verkar och känns. Det ger oss självkontroll, utan att behöva kontrollera vare sig livet eller tankarna.
I stället för att fastna i en cykel av negativa tankar kan vi observera dem och låta dem passera. Då öppnas sinnet upp automatiskt, och vi fram träder mer positiva och konstruktiva tankar som kan ge hopp och klarhet.
Det handlar inte om att förneka våra känslor, utan att förstå deras ursprung. När vi inser hur våra tankar skapar våra känslor i stunden, blir svartsjuka inte en del av vår identitet, utan en övergående känsla som vi låta vara som den är.
Tankar är ju… trots allt… bara tankar, oberoende av vad som tänks.
Minsann.
Med kärlek,
Dennis