Vi jämför oss med Svensson nästan av slentrian.
Blicken söker sig dit utan att vi märker det.
Till det som syns, till det som råkar vara nära, till det som ofta upprepas.
När jämförelsen börjar skava är det sällan livet i sig som har blivit sämre.
Oftare är det måttstocken som har flyttats, utan att vi bett om det.
En småföretagare som bygger något hållbart kan känna sig otillräcklig i ett sammanhang där det alltid talas om nästa steg, nästa språng, nästa siffra.
Ett vardagsliv som fungerar kan plötsligt upplevas som för litet när det omges av människor som ständigt verkar vara på väg vidare.
Samma arbete.
Samma liv.
En Svensson.
Det är slående hur snabbt perspektivet förskjuts.
En ny tanke räcker för att känslan ska förändras.
Verkligheten är densamma.
Det är den jämförande tanken som har förändrats.
Frågan är därför inte om vi jämför oss.
Det gör vi alla.
Frågan är vem som får sätta ribban.
Att välja sin Svensson är inget avståndstagande.
Det är en ny möjlighet.
Att värdesätta det man redan har.
Med kärlek,
Dennis
