Arbetsplatsen hade varit stängd en längre tid, pga. pandemin, men nu var det dags att ”återgå till det normala”.
Somliga såg fram emot att kunna ”jobba som vanligt” igen, medan andra inget hellre ville än att fortsätta arbeta på distans.
Men… ledningen hade tagit sitt beslut och det som var bestämt, var bestämd. Bara att lyda således.
Men… hur skulle arbetsgruppens medlemmar kunna hitta tillbaka till varandra?
Det kändes krångligt och besvärligt. Särskilt nu, när åsikterna kring vad som hade beslutats, gick vitt isär.
Chefen bokade in Dennis Westerberg som föreläsare. Två timmar i juni.
Dennis påminde om sådant alla egentligen visste, men hade glömt bort längs vägen:
- Arbetsglädje sitter på insidan. Inte på utsidan.
- När sinnet stillnar, tar tacksamheten över.
- I ett rofyllt sinne, finns kärlek och samhörighet alltid tillgängligt.
Det var ett par timmar av skratt, gråt och härlig gemenskap.
Glädje som dröjer sig kvar, även nu… flera veckor efteråt.
Varför nöja sig med mindre än glädje, tacksamhet och gemenskap, egentligen?
Dennis var deras guide, men medarbetarna var de riktiga hjältarna.
Med kärlek,
Dennis