Se dig själv i spegeln.
Där står du nu, ansikte mot ansikte med den mest kritiska chef du någonsin haft: du själv.
Denna chef är ofta mer dömande och oförsonlig än någon annan du någonsin kommer stöta på i arbetslivet. Men frågan är: – Skulle du acceptera en sådan ledare i det verkliga livet?
Knappast.
Så… varför tolerera en ”inre” chef som uppträder på detta vis? En mobbare!!!
Glöm emellertid inte, att den inre dialogen i grund och botten… just bara… är en serie av tankar.
Tankar, alltså.
Dialogen är inte på riktigt. Endast tankar som dyker upp.
Illusionen av att du inte duger, att du ständigt måste bevisa något, är en illusion.
Även allt annat som sägs i ditt inre.
Faktiskt.
Men… när detta faktum förbises, får dialogen en betydelse som den egentligen inte har.
När du avslöjar den för vad den är, förlorar den dock sin makt.
Det handlar inte om att förhindra, förneka eller kväva dina tankar, utan snarare om acceptera dem för vad de är – tankar – och således släppa taget om dem.
Vi kan emellertid varken välja eller förändra vår inre dialog; den kommer och går som den vill. Detta är ett faktum, trots alla välmenande råd som säger motsatsen, om att ”ta kontroll över det egna tänkandet”.
Bättre att VETA vad tankar är. Och vad de inte är.
Tankar är endast tankar, ingenting annat än tankar.
Insikten kring detta är avgörande för vårt välmående.
Det är alltså inte dialogens innehåll i sig som spelar roll, utan vår förståelse av dess sanna natur.
Lätt att glömma. Viktigt att just… VETA.
Med kärlek,
Dennis