När tänkandet ökar, tilltar de känslor som känns i kroppen.
Känslorna som känns kommer alltså från tänkandet som pågår.
Överensstämmelsen är hundraprocentig.
En behaglig tanke ger en behaglig känsla. En obehaglig tanke, känns obehaglig.
Insikten kring att känslor kommer från tankar, och inte från omständigheterna runtomkring – inte ens när det verkar så – får tänkandet att avta, och sinnesfriden att ta vid.
Såvida inte ambitionen är att försöka förhindra, förändra, försköna, förtränga eller förinta de tankar som dyker upp. Det får dessvärre motsatt effekt. Då tillförs nämligen ytterligare tänkande, och känslorna blir således än starkare.
Klokare är, att låta sinnet vara och i stället acceptera att tankar kommer till oss människor i ett flöde, utan att vi behöver ta kontroll över dem. Just med vetskap om att vad som än tänks, är det faktiskt bara tankar som tar plats i medvetandet; ingenting annat än tankar.
Ett fritt sinne, som tillåter det ske som faktiskt sker – psykologiskt – är ett kreativt och klokt sinne, och dessutom balanserat och harmoniskt. Trots att det emellanåt lusas ner med tokiga tankar.
Inget att fixa… just eftersom det skiftar.
Av sig självt.
Med kärlek,
Dennis