Molnen har försvunnit, himmelen är blå.
Jag sitter här vid trädet. I stillhet båda två.
Ser barken sakta lämna, uti min ögonvrå.
Nu är trädet borta, och snart jag likaså.
På samma plats, där båda dog.
Betraktaren betraktar, man och skog.
Som dunstade tillsammans, när alla molnen drog.
Kvar står endast vittnet, Jag som iakttog.
Med kärlek,
Dennis