Förväntningar färgar vår världsbild, skapar förutsägelser om morgondagen och kan ibland ge oss en känsla av trygghet och kontroll. Men samtidigt, vi får inte glömma att de är inbillningar [läs: dagdrömmar och fantasier], och att de faktiskt snedvrider vår uppfattning och skymmer vår syn för det som faktiskt är, i relation till hur vi tror och hoppas att det kommer att bli.
Det är inte fel att ha ambitioner och mål, men det blir problematiskt när dessa ambitioner blir rigida, oföränderliga strukturer i vårt sinne. Istället för att vara en idé av många, som ett spännande och vägledande ljus, blir de till murar som hindrar oss från att se alternativa vägar eller nya möjligheter.
Själva essensen av innovation, kreativitet och nyskapande ligger i vår förmåga att utmana det förväntade, att gå utanför ramen. När vi låser oss vid vår tro och vår förhoppning, begränsar vi vår potential att skapa och upptäcka. Istället för att omfamna det oväntade, kämpar vi mot det.
Det kanske mest skadliga med förväntningar är dock det emotionella bagage de bär med sig. När förväntningar inte infrias kan det leda till besvikelse, frustration och självkritik. Istället för att se varje händelse som en lärdom eller en chans att växa, ser vi den som ett misslyckande.
För att verkligen blomstra och omfamna livets fulla potential behöver vi släppa taget om våra förväntningar. Inte genom att ge upp våra drömmar, men genom att ge dem utrymme att omformas och förändras. Att låta livet överraska, chocka och förtrolla.
Minsann.
Med kärlek,
Dennis