Första repetitionen, ger inga stående ovationer.
Gitarristen rattar på förstärkaren. Försöker desperat hitta sitt sound. Basisten och pianisten bråkar om dur och moll, och trummisen tjatar om att det inte finns nåt ”tjong i virveln”.
Och där står du, mitt i detta kaos, med munspelet i hand och ångrar att du inte stannade hemma och kollade matchen i stället.
Men så… mitt i tumultet, infinner sig tystnaden.
Mellanrummet kommer på besök.
– Vi är här tillsammans, för att skapa något större än oss själva.
Och sakta, men säkert, hittar varje instrument sin plats och sura toner blir till sockersöt melodi.
Det handlar inte om att träffa rätt vid första försöket. Det handlar om att chansa, ta sats och snubbla till.
Och sen… låta stillheten visa vägen, att förstå värdet av luft, av pauser, av att lyssna – inte bara till musiken… utan till varandra.
Från kass till vass.
Om en stund.
Men först… kass.
Alltid kass.
I början.
Med kärlek,
Dennis