När man lagat kvällsmat, ätit, diskat undan och är i färd med att vika tvätt, och det knackar på ytterdörren, är det frestande och lätt hänt att orden ”hör ni dåligt eller?” slinker ur en när barnen inte öppnar, trots att de befinner sig i rummet bredvid hallen.
Alternativet är att ta ett djupt andetag, lägga tvätten åt sidan, och själv släppa in den ivrige gästen.
Inte särskilt frestande kanske (”varför ska JAG behöva…”) men absolut vinstgivande i det långa loppet, om det är hjälpsamma, glada och kärleksfulla, barn man önskar fostra.
Enklare att höja rösten.
Men föga klokt.
Med kärlek,
Dennis