Ibland vaknar man på morgonen och är på gott humör. Man ser ljust på livet, trots att ingenting kul, inspirerande eller spännande har inträffat. Härligt.
Har detta hänt även dig?
Ja, jag gissar det.
Ibland är det däremot tvärtom.
Dagen har inte ens börjat, men ändå känns livet trist, tråkigt och fullständigt meningslöst. Bedrövligt.
Känns detta också igen?
Mm… tänkte väl det.
Det som avgör skillnaden verkar alltså inte ha och göra med vad händer runtomkring. Inte egentligen.
I stället förefaller det som att humöret är ”en inre process”, och tycks kunna gå upp och ner, utan att det behöver ske någon förändring alls i det sk. ”yttre”.
Men… hur är det möjligt?
Jo, låt mig presentera ”humörshissen”:
Det som avgör hur vi ser på livet – ljust eller mörkt, och alla nyanser däremellan – av det mentala tillstånd som vi råkar befinna oss i. Ibland är hissen nere i källaren, och vi är rädda, dömande, försvarsinriktade, irriterade, ilskna och otåliga. Dessutom korkade. Ibland så pass korkade att vi inte vet om att vi är korkade… så pass korkade kan vi vara. Emellanåt alltså. Om hissen har fastnat alltför länge i underjorden.
Snart beger sig hissen uppåt igen, och ilskan och irritationen avtar. Vi känner oss nyfikna på vad livet har att erbjuda, och tunnelseendet minskar, och snart får vi nya perspektiv på saker och ting. Vi känner tacksamhet, och är faktisk ganska kloka emellanåt. Även en blind höna hittar ett korn då och då. I alla fall när hissen befinner sig i ”penthouse”-läget.
Och… precis som att hissen kan halka ner i källaren, utan någon anledning alls – av sig självt alltså – kan hissen få för sig att spinna loss, och far då i raketfart igenom taket. Vi blir övertaggade, nippriga och galet tokiga. Dumma i huvudet, men får för oss att vi blivit smarta. Det känns ju bra, eller hur?
Mm… lite för bra, kanske?
Och så funkar humöret… lite som en hiss… som går upp och ner av sig självt, utan att vi egentligen har kontroll. Faktiskt inte.
Att vara människa är att vara på gott humör vissa dagar, och på lite sämre humör vid andra tillfällen. Likaså att vi råkar varva upp oss lite för mycket emellanåt så att det rusar i skallen.
Inte mer med det. Så är livet, och så ska det vara. Det är mänskligt och naturligt.
Men… då och då fastnar hissen lite för länge i källaren, och vi trycker desperat på ”uppåtknappen”, eftersom vi inte står ut med ängslan och obehagskänslorna i kroppen.
Det som då händer – för att fortsätta med hissmetaforen – är att vi kör slut på batteriet, och hissen verkar vara fast i källaren för evigt.
Den enda egentliga anledningen till att hissen fastnar, är dock att vi glömmer bort vilken avgörande betydelse som tanken och tänkandet har i sammanhanget.
Människor som VET OM att det egentligen inte är de svårigheter som vi har livet som är det faktiska problemet – utan att det i själva verket är tänkandet som är problemet – kommer automatiskt att tänka lite mindre kring problemet. Och då klarnar sinnet, av sig självt, och hissen beger sig lugnt och stilla uppåt, och hamnar snart åter i ”penthose”-läget. Detta kallas psykologisk återhämtning, och sker av sig självt, så länge vi inte [oskyldigt] motarbetar den naturliga processen genom att ”koppla på” tänkandet.
Människor som emellertid har en låg insikt kring hur tankar och humörshissen fungerar, och således tror att det faktiskt är de svårigheter som vi har i livet som är det egentliga problemet, kommer automatiskt att tänka lite mer kring problemet. Då grumlas sinnet till, och hissen faller ner i källaren, och stannar där till grubblerierna avtar. Och längre än så ibland… som en fördröjningseffekt (batterierna måste laddas igen, så att säga).
Sammanfattningsvis skulle man kunna säga, att insikter kring hur vårt mentala tillstånd kan verka till vår fördel eller vår nackdel i olika sammanhang, påverkar alla aspekter i livet. Ungefär som att tidvattnet höjer alla båtarna i hamnen [för att använda en annan metafor]. Inte bara vissa..
Det innebär att människor som får en ökad förståelse kring hur humörshissen och tänkandet är utslagsgivande för klarhetsgraden i sinnet, kommer att uppleva en förhöjning av alla typer av psykologiska resurser, såsom exempelvis mod, självförtroende, kreativitet, och klokskap. Något som har en avgörande betydelse för vad du än tar dig för i livet.
Chefer blir bättre ledare, idrottsmän får mer flow, musiker får större tajming och föräldrar blir klokare guider för sina barn.
Just så.
Varken mer eller mindre.
Med kärlek,
Dennis
