I detta nu, där tiden är ett minne blott,
låter jag drömmarna om sen och då få vila.
I ett jungfruligt ögonblick, i dess skira slöja,
väcks en skönhet som är sällsamt sann att skåda.
Nuet, en stund bortom framtidens okända land,
och förbi minnena av det som en gång varit.
I detta nu, i dess ståtliga omslutning,
känner jag min existens vibrera, pulsera i varje cell.
För i detta nu, där drömmar dör och verklighet vaknar,
upptäcks livets enda kärlek och mening.
Med kärlek,
Dennis