I dimman av mitt inre sken,
där tankar likt färglösa böljor rör sig än,
vet jag att de blott är förgängliga ting,
förankrade i intet, en flyktig rörelse i sinnets ring.
Där strävar de som vilsna själar fram,
drivna av oro, smärta och skam,
men jag ser igenom deras falska spel,
och erkänner sanningen de försöker dölja så väl.
Tankar är blott stunder av fantasins dans,
fritt svävande som fåglar i luftens glans,
de äger ingen makt att styra mig,
ty jag är mer än deras flyktiga fröjd och sorgsna tröst i denna tid.
Så låt mig i stillhet betrakta dem,
som moln på himlen som svävar fritt i strömmens hem,
för jag vet att de blott är tankar, inget mer,
och i den insikten finner jag mitt hjärta, min kärlek och min frid, min kära vän.
Med kärlek,
Dennis
