När inget brådskar och ingen väntar – vilket tempo faller du in i då?
Vi har alla ett naturligt tempo. En rytm som styr hur vi rör oss genom vardagen – hur vi svarar på mejl, tar samtal, bemöter andra. En del rusar fram. Andra drar ut på stegen. Det gäller inte bara hur vi går, utan hur vi agerar och förhåller oss till andra människor.
Och i din verksamhet – vilket tempo råder när ingen riktigt anstränger sig? Vad signalerar era svarstider, era formuleringar, tonläget i vardagsmejlen? Är det tryggt och tillgängligt? Eller stressat, sävligt, kanske rentav ointresserat?
Med tiden hamnar många organisationer i ett standardläge. Inte för att någon har valt det – utan för att det bara blivit så. Ett tempo som varken lyfter eller bär.
Att förändra det kräver sinnesnärvaro.
Men… förresten… kanske är det just där – i den individuella rytmen – som verksamhetens själ bor?
Och dessutom värd att lyssna på.
Med kärlek,
Dennis