Det finns en dialog som sällan tystnar; ett samtal som maler på från morgon till kväll.
Till och med på natten, emellanåt.
En konversation mellan mig… och mig.
Med perspektiv kring sådant som ännu inte hänt, och med reflektion kring ett förflutet som är över. Åsikter om andras åsikter. Idéer, infall och föreställningar.
Som får mig att stanna hemma, när allt jag vill är att gå ut.
Som gör att jag ängslas, när trygghet är allt jag söker.
Som gör mig irriterad, när lugn och ro vore till min fördel.
Men… vad skulle hända om dialogen tystnade?
Om samtalet tog slut?
Om konversationen gjorde ett uppehåll.
Vad vore kvar då? I tomrummet?
Tomhet, eller… inte?
– Kjäkkk ittt aout, vetttjjja.
Med kärlek,
Dennis