”Jag är en person som…”
En fras, som kan låta oskyldig.
Som en enkel upplysning.
Som ett sätt att tala om vem man är.
Men ofta blir den här typen av ”identifikation” som en boja.
”Jag är en person som helst inte talar inför grupp.”
”Jag är en person som måste ha kontroll.”
”Jag är en person som undviker konflikter.”
Denna typ av beskrivningar begränsar.
De håller oss fast i en form som blir svår att komma ur.
Vi är dock inte det vi identifierar oss med.
Inte ens när der gäller stärkande beskrivningar.
”Jag är en person som gillar sociala sammanhang.”
”Jag är en person som vill lära mig något nytt varje dag.”
”Jag är en person med öppet sinne.”
Men… varje gång vi sätter en etikett på oss själva begränsar vi utrymmet att vara något annat.
Begränsningen finns egentligen inte på riktigt.
Den finns endast i språket vi använder.
Dock bara ord, formade av det vi tänker om oss själva.
Tankar således.
Tankar.
Illusioner.
Ingenting begränsning alls, egentligen.
Obegränsade.
Det är vad vi är.
Och mer än så.
Minsann.
Med kärlek,
Dennis