Vi har blivit lärda att söka lycka, mening och sinnesfrid bland yttre omständigheter, men upptäcker till vår besvikelse att ingenting av det vi söker egentligen går att finna ”därute”.
Så… vi påbörjar en ny resa. En resa mot inre frid… och letar efter metoder och tekniker som kan få oss att hitta rätt ”härinne”, och blir snart frustrerade kring att mediterandet och mindfulness-övningarna inte riktigt ger den ro som vi söker, samt att dessa s.k. ”spirituella aktiviteter” tenderar att ta alltför mycket tid i anspråk.
Men… kanske… är meditation ingenting man GÖR?
Kanske är meditation något man redan ÄR?
Ett varande.
Ingenting som behöver skapas, införskaffas eller byggas upp.
Möjligen återupptäckas och förstås.
Något man redan är, alltså.
Som döljer sig bortom tankarna som tänks, men som träder fram, i den stund tänkandet avstannar.
Just… som ett resultat av att inse… att tankar – vad som än tänks – just bara är tankar, ingenting annat än tankar… ingenting alls.
Oj.
Med kärlek,
Dennis
