… än att vi ska funka ihop, men vad jag än gör och säger, så tas det på fel sätt. Snälla Dennis, kan du hjälpa mig med min relation?
Just så, eller i alla fall i den riktningen, kan ett desperat rop på hjälp lyda, från en kund som inget hellre önskar, än att kunna leva i en relation som fungerar – en relation som bygger på tillit, förtroende och överseende.
Det jag gör i min coachning i sådana fall, är att föra ett stilla samtal kring tankar – om att vi människor lever i parallella världar, skapat av det tänkande som pågår, men att vi vanligtvis är helt ovetandes om detta.
Jag tänker på ett sätt. Du tänker på ett annat.
Men… och detta är en av huvudpoängerna… vad som än tänks, är det som tänks, just bara en tanke. Ingenting annat än en tanke.
Och… när människor förstår detta, på djupet… att tanken dyker upp och skapar en illusion för oss att leva i, utan att vi förstår att det just är en illusion… bryr vi oss lite mindre om det som tänks.
Det skapar, i sig, en ödmjukhet, kring det egna tänkandet, och i förlängningen… överseende med att andra inte tänker som du.
Men det spelar inte så stor roll det heller. Eftersom det som tänks… även av andra… också… bara är… tankar.
Och ödmjukhet i en relation, är det enda som behövs egentligen, för att den ska fungera.
– Eller hur?
Just eftersom ödmjukhet, bara är ett annat ord för tillit, förtroende och överseende… eller KÄRLEK, om man så vill.
– I love you.
Med kärlek,
Dennis
