Psykologiska känslor är opersonliga.
De vet ingenting om vårt förflutna, om vår framtid, om våra omständigheter, om andra människor eller om hur vi är.
Vårt känselsystem är i stället en slags medfödd ”mekanism” som är till för att ge oss en återkoppling kring en enda sak, nämligen hur pass mycket vi tror på den TANKE-genererade verklighet som skapas i det pågående ögonblicket.
I samma takt som känslan växer sig starkare, berättar den att vi är på väg att förlora oss i tanken – i en dröm.
Och… vi får helt enkelt drömma vidare.
En stund.
Tills vi vaknar.
Varken mer, eller mindre.
Med kärlek,
Dennis