Känslor, dessa kraftfulla men flyktiga ”svallvågor” som tar form i kroppen, har en tendens att lura oss på ett sätt, så att de får oss att tro att de kommer från utsidan – från en händelse, en kommentar, eller kanske en blick.
Men när vi gräver lite djupare upptäcker vi att känslor faktiskt kommer från vårt eget inre, genererade av det tänkande som äger rum i stunden. Tankar alltså.
– Känslor kommer från tankar.
Föreställ dig att ditt medvetande är som en biograf. Omgivningen och händelserna i vårt liv kan verka vara filmen vi ser, men i själva verket är det vårt eget tänkande som skapar filmen. När vi börjar inse hur innehållet i denna film produceras – av våra slumpmässiga tankar i ögonblicket – börjar något fascinerande hända. Vi bryr oss mindre om det ständigt skiftande tänkandet och mer om den klarhet som finns bortom tankarna.
I de stunder vi känner starka känslor, kan det vara lockande att reagera impulsivt, att låta dessa svallvågor diktera våra handlingar.
Men… likt Platon som hade koll på att skuggorna på väggen inte definierar rummets verkliga natur, kan vi lära oss att se förbi våra initiala reaktioner och finna visdomen och närvaron som vilar i vårt inre. Kärnan av att vara människa, är att vara lugn och stilla.
Denna insikt – att känslorna vi upplever är produkter av vårt eget tänkande och inte något yttre – ger oss friheten att ta en tankepaus emellanåt. Att ta ett steg tillbaka när stormen rasar, och att återfinna det klara sinnet bortom impulserna.
Så… nästa gång ditt inre börjar svalla, kom ihåg att du är mer än enbart de känslor som känns i kroppen. Du har nämligen en medfödd förmåga att observera, reflektera och agera från en plats av närvaro och klokskap. Och i det utrymmet, mellan känsla och handling, finns potentialen att göra något verkligen extraordinärt. Och vackert.
Med kärlek,
Dennis