Det ringer, och du svarar… och ägnar sedan tio minuter till att försöka tacka nej till det ”fantastiska erbjudande” som erbjuds.
Det knackar på dörren, och du öppnar… och snart har du köket fullt av dammsugarpåsar och dammsugartillbehör.
Du blir bjuden på lunch av en ”vän”, och du tackar ja… och inser alldeles för sent att du håller på att rekryteras som plastburksförsäljare eller kosttillskotts-krängare.
Men… varför lägger du inte på luren direkt, med orden ”jag är inte intresserad, men ha en bra dag”?
Varför bjuder du överhuvudtaget in en lurendrejare i ditt hem?
Och… hur kan det komma sig att du tillåter människor i din närhet att snärja dig?
Tjänsterna eller produkterna som erbjuds må vara sådana som du önskar och är i behov av, men det ger inte någon rätten att stjäla din tid eller plocka dig på kosing, när du inte har bett om det.
Hala försäljare göre sig icke besvär i mitt hus i alla fall.
Och vänskap är något annat än business.
Minsann.
Med kärlek,
Dennis