Det finns en vördnad för psykologin som jag betraktar som oförtjänt och onödig. En respekt för fältet som är obefogad och dessutom gör mer skada än nytta. Särskilt för dem som lever i ett inre helvete, och som upplever sig stå utan hopp.
Jag ser det sorgliga i hur de mest sargade ska behöva mötas av uppdiktade ”sanningar” – ett virrvarr av behandlingsmetoder, förklaringsmodeller och åtgärdsprogram, som oftast är ologiska och motsägelsefulla. Rena spekulationer och påhitt emellanåt.
Jag kritiserar inte enskilda psykologer eller psykiatriker, som vänder ut och in på sig själva för att kunna vara ett stöd och bidra med kärlek och humanism. Nej, inte alls. De är de verkliga hjältarna.
Däremot fördömer jag en stor del av den grund som psykologin och psykiatrin vilar på. Därtill alla dem som bidrar med ytterligare råd och rön, när dessa saknar egentlig förankring i fundamentala principer. Så kallade ”experter” som skarvar och far med rena osanningar för att få fram sina poänger.
Precis som att Marcel Duchamp kom till att förakta ordet ”konst”, har jag kommit att ringakta ordet ”psykologi”. Och av samma anledning:
Duchamp bidrog till konstbegreppets urvattning – helt medvetet. Detsamma önskar jag göra när det gäller psykologin som s.k. ”vetenskap”.
– Anything goes.
Låt oss kalla hundterapi, trädgårdsterapi och ljusterapi vid dess rätta namn:
– Psykologi.
Och lyfta fram ytterligare psykologiska metoder för att skapa välmående:
– Aromaterapi, bildterapi och onaniterapi.
Anything goes.
– Länge leve psykologin.
Vetenskap tar död på sig självt när det blir viktigare att ta hänsyn till VEM som säger saker och ting, än VAD som verkligen sägs.
Det är just vad som händer just nu, inom de psykologiska och psykiatriska områdena.
Inte ens det mest grundläggande och självklara kravet på en tydligt definierad terminologi uppfylls. Vetenskap bör inte använda ett tvetydigt språkbruk eller ord med godtyckliga definitioner.
Vad sägs om att börja med att definiera ordet ”psyke”?
Det vore väl inte för mycket begärt, eller?
Det heter ju liksom PSYKologi och PSYKiatri.
Betyder det själ eller hjärna?
Innehåller det tankar eller neuroner?
– Va?
Och var finns Det Undermedvetna egentligen?
Någon som funnit det?
Dags för ett paradigmskifte.
Låt oss återgå till principerna.
//Dennis Westerberg
