Om det enda som existerar i världen är tid, rymd och materia [time, space and matter], vilket en hel del människor tycks hävda, kommer det enda sättet att kunna känna kärlek, mening och självuppfyllelse, vara att lyckas hantera dessa faktorer:
– att utnyttja tiden väl
– att besöka och undersöka nya platser
– att skaffa sig nya prylar och att ständig söka kroppslig närhet
Det blir till en tävling med sig själv och andra att maximera utnyttjandet av tiden, platsen och materian. Något som leder till krig, otrohet och miljöförstöring.
Om vi i stället kan vara nyfikna på, att det finns tre aspekter i livet, som är bortom tid, rymd och materia, nämligen livskraften som lever i allt levande (ett faktum, hur flummigt det än må låta), medvetandet och tanken. Då blir det naturligt och fullt möjligt, att finna kärlek, mening och självuppfyllelse i sig själv; i det man redan är och det man alltid kommer att vara.
Men varken i hjärtat eller inte i hjärnan går det man söker att finna.
Letar man där, har man redan gått vilse.
Nej… svaren vi alla söker går aldrig att finna där vi tror… endast i DEN som tror… så snart all typ av tro skingras emellertid… och endast det oförstörbara, det underbara, återstår:
– Ursprunget.
Eller… barnasinnet om du så vill.
Med kärlek,
Dennis